Musik får mig att må bra
Humörsvängningarna börjar komma tillbaka igen, faen säger jag, vill inte att känslorna ska börja gå upp-o-ner hela tiden igen, det var grymt jobbigt i vintras.
Musik, musik, musik, vad skulle jag ha gjort utan den underbara musiken?
Och gåvan jag har fått att kunna skriva så bra dikter, tack för båda, vem som än givit mig det.
Med tanke på musik och humor. Jag har tre änglar, en som jag värdesätter mest, i mitt liv. Lauri, den mitt hjärta tillhör. Björn, the king of comedy. Och så den underbara killen ifrån Norr, Brolle. Tacksam för allt dem gör för mig.
Hoppas verkligen att Brolles röst håller i veckans Körslaget,
han ska ju sjunga sin egna låt "Watching the stars", som råkar vara en av favoriterna ;)
Livets tråd hänger lös
Njut av livet. Så länge sorgen inte tär sönder allt inom dig. Själv försöker jag njuta men sorgen tar över mer och mer. Varje dag rinner tårar nerför mina kinder, saknaden efter min älskade mamma är stor. Det kommer den alltid att vara. Så njut av livet, så länge du inte bär smärta inom dig, kan du vara lycklig. Men en dag kommer sorgen tyvärr även nå ditt hjärta och bryta det itu. Det verkar vara så livet fungerar, man föds lycklig men dör med ett trasigt hjärta. Tycker det är synd att det ska vara så.
Glöm inte att leva varje dag som om det vore den sista, för livets tråd hänger lös.
Med det menar jag att hjärtat kan sluta slå när som helst.
'Cause of you
Tack för glädjen
Vad skulle jag göra utan den glädje och lycka du ger till mig hela tiden?
Kunde inte hitta den någonstans förut men nu har jag funnit den inre friden.
Du gör mig så lycklig att jag faktiskt inte vet vad jag ska ge tillbaka,
sen du blev en del utav livet, roliga stunder jag ej längre sakna.
När du skrattar känner jag en sorts värme inom mig som jag aldrig kännt förut,
kommer aldrig släppa taget om dig, vill inte att värmen ska ta slut.
Jag ger dig all min tacksamhet för vad du gör för mig,
att du gör mig glad. För att du ger mig lycka, älskar jag dig.
Tänder ett ljus för Engla
Tusen hjärtan brister i saknad efter dig Engla
Imorse såg jag Metros första sida. Det var allt som behövdes. Sen var hela dagen som krossad sten. Jag kan inte förstå, vill inte förstå, att hon är borta, Engla, endast tio år gammal. Hon hade ju hela livet framför sig. Alla hennes framtidsdrömmar är krossade på grund av ett jävla svin. Jag hatar honom, enormt. Och att se hans ansikte i tidningar och på tv gör att jag hatar honom ännu mer. Att man faktiskt vet vem han är. Usch, varför ska såna människor finnas i denna värld? Eller rättare sagt, vart är världen på väg? Varenda dag träffas man av en hård sten i ansiktet, människor förlorar sina liv hela tiden. Både inom familjen och utanför den drabbas jag av sorg. Att förlora sin mamma vid 16 års ålder är så jobbigt att det inte ens går att beskriva i ord. Jag saknar mamma så oerhört mycket att jag går sönder inombords i flera bitar varje sekund. Jag är tacksam över att jag fick ha henne i mitt liv i 16 år. Tårarna har runnit nerför mina kinder hela dagen, i saknad efter mamma och för Englas tragiska bortgång.
Saknar dig mamma, flyg för mig så länge..
Saknar dig mamma, flyg för mig så länge..
