Thunborgarn

Tårarna faller, av saknad och tacksamhet. Utan mina Änglar, hur hade jag överlevt då? Lau, är ljuset i mörkret och Björn är glädjen i livet. Jag älskar dem. Dom gör mig stark och ger mig styrka till att fortsätta vandra trots att saknaden efter min mamma är stor. Med sin musik torkar Lau mina tårar och med sin glädje får Björn mig att känna ett glädjerus. Jag skulle inte vara stark nog att fortsätta leva, utan dem i mitt liv. Med underbar sång och med glädje, helar dom såren inom mig. Tack vare mina Änglar andas jag fortfarande. Jag älskar dem, förevigt. Dom är mitt hjärtas alla slag.

Grattis på födelsedagen mamma. Idag skulle min mamma ha fyllt 55 år, om hennes hjärta fortfarande hade slagit. Det är tre år sen hon flög iväg men smärtan kommer alltid att vara lika stor. Jag älskar & saknar dig mamma, flyg för mig så länge. Och tack för att du håller ett extra öga på Lauri och Björn åt mig, mina helande änglar.

Säg mig varför blev mitt liv så här? Blodet rinner i mina ådror men du är inte här, jag saknar dig så mycket, sorgen är tung, jag pallar inte trycket, tack för de 16 åren du fanns bredvid, när du dog mamma, blev jag en trasig individ, jag kommer aldrig att förstå, ibland vill jag släppa taget och gå men jag stannar kvar, vill inte lämna min ängel som är så underbar, fast ibland vill jag sluta färden, tack vare änglarna jag har stannar jag i världen, tårarna rinner ner, utan mina änglar hade jag inte funnits mer, håll ett extra öga på dem åt mig, tack för alla år tillsammans, mamma jag älskar dig

När ömheten o spänningen i munnen nästan e helt borta, ja då kommer mensen o hälsar på. Åhh ibland skulle ja vilja va kille, för de enda man fått utstått då e, ngt som inte alls gör ont, nämligen ett x antal stånd om natten.

Det är ej lätt att andas längre, nu när du ej mer kommer stå vid min sida. Det är svårt att ta sig igenom varje dag, fylld med sorg och avundsjuka.

Varför du? Varför så tidigt? Jag saknar dig, smärtan river upp sår som blivit läkta, hela tiden. Varför får andra människor ha deras mammor kvar men inte jag? Frågorna är många och evigt obesvarade.

Vad skulle du säga till mig om du kunnat idag? "Du är stark som kämpar fast det är svårt." Något sådant kanske, jag tror du skulle ha sagt det. Jag pratar till dig som att du kan läsa det jag skriver. Det kanske du kan, i ande världen.

Tack för att du håller ett extra öga på Lauri och Björn åt mig. Och tack för att du gjorde så att Björn blev en del av mitt liv. Jag älskar dem båda, så otroligt mycket. Utan dem, ingen Malin, det har jag insett. För Lauri är varje andetag jag tar och mitt hjärtas alla slag. Och Björn är glädjen i mitt liv. Tillsammans gör dom mig stark, får mig att överleva ännu en dag, utan dig bredvid.

I sexton underbara år fanns du hos mig, dom åren kommer alltid vara guld värda för mig. Tack för livet, trots all smärta, har jag också mycket positivt, som alla underbara människor som finns i mitt liv, som jag evigt älskar.

Tack för att du tar hand om pöjkarna åt mig mamma, jag älskar dig <3

Jag sitter här vid datorn och tänker. På livet, på sorg och saknad men också på all den glädjen som en underbar person givit mig på så kort tid. Jag funderar på olika saker, känner en känsla av sorg inom mig bli större och större. Det känns som att tårar snart kommer rinna nerför mina kinder. Jag är ganska så lycklig men när jag tänker, då kommer sorgen och tar över och jag känner mig inte lika glad längre. Det är väldigt skönt att få gråta ut ibland, jag kan göra det var som helst. Jag bryr mig inte om vad andra tycker. Behöver jag få utlopp för min sorg så gråter jag. Känslan efteråt är så härlig, jag känner mig lättad på något sätt. Klockan är snart elva på kvällen, känner mig lite seg men vill inte sova just nu. Jag tror inte jag kan sova heller för tankarna är för många.

Musiken är meningen med livet. Det har jag förstått för sedan länge. Utan den underbara musiken som The Rasmus gör, skulle hjärtat inom mig inte slå idag.
Musik är som medicin, får smärtan att göra ont mindre. Vissa låttexter, som The Rasmus, är som skrivna om mitt eget liv. Detsamma gäller Brolles låttexter.
Nästan alla låtar på hans nya skiva stämmer in på mitt liv helt och hållet. Dem är så underbara. Och The Rasmus låtar får mig glad och dem ger mig styrka att gå vidare i livet även fast det är mycket svårt att göra det. Utifrån detta kan jag säga att musiken är meningen med livet. Jag älskar musik.

"Stjärnor i flygdrama" - dom orden kunde läsas på en löpsedel idag. En av stjärnorna var den underbare Björn Gustafsson. jag blev så chockad, tankar om att han kunde vara död for runt i huvudet på mig. Eftersom jag har förlorat så många som jag älskar så har rädslan för att förlora dem som ännu finns kvar, vuxit och blivit väldigt stor. Därför blev jag mycket rädd för att han skulle vara.. det är knappt jag kan skriva det.. död. Jag köpte tidningen direkt och läste att allt hade gått bra. Som tur var. Det var tack vare att piloten såg att ett flygplan stod på landningsbanan som han kunde ta en "pull-up" och förhindra en krock. Jag är så tacksam för att piloten såg flygplanet i rätt stund.

Sorgsna tankar for runt i mitt huvud idag
och alla handlade om dig
Jag vet hur fort livet kan förändras,
hade du försvunnit hade jag inte klarat mig

Som tur är finns det skyddsänglar,
dom tittar ner på var sin själ,
fick den otrolige piloten att hinna se,
så du mår fortfarande väl

Det är inte långt ifrån att tårar kommer,
gråten sitter inte så djupt i min hals,
tacksam över att du klarade dig oskadd,
för vad skulle jag ha gjort om du inte längre fanns

Jag saknar dig mamma. Att skriva dikter om dig får tårarna att rinna.. Jag kan fortfarande inte förstå att du inte finns kvar här längre. Vart är du nu ? Du flyger väl omkring som en svart fågel i det blå. Jag älskar dig och hoppas att du mår bra. En dag kommer jag att släppa ut mina vingar och flyga iväg också men jag kan inte just nu för mina vingar är inte helt färdig utvecklade än. Tack för alla 16 åren tillsammans mamma, jag önskar att jag kunde få uppleva dem igen och igen. Men det går inte mer än utifrån alla minnen som jag har. Det har gått tre år sedan snart sen ditt hjärta slutade att slå. Fast ändå har jag inte insett det, jag tror inte jag vill inse att du inte finns här heller. Jag ser det mer som att du är på semester någonstans utom räckhåll. Håll ett extra öga på mina änglar för mig där uppifrån, jag kan tyvärr inte det själv. Lauri, Björn och Brolle är det bästa som hänt mig. Dem betyder allt. Fast detsamma gäller såklart Amanda, min bästa vän, jag älskar henne enormt, håll ett extra öga på henne också för mig. Och för Tusse, min älskade katt. Jag älskar dig för alltid mamma, du kommer aldrig att bli glömd. Flyg för mig så länge, vi ses snart.

Hur mycket han betyder för mig kommer ni nog aldrig att förstå. Ni kan tyvärr inte sätta er in i min situation. Vad jag ser hos honom är främst hans personlighet, inte hans utseende. Glädjen som han sprider varje dag, det är den glädjen som givit mig lusten till att leva tillbaka. Förr rann tårarna alltid nerför mina kinder. Jag hade inte lyckan i mitt liv då. För lyckan den försvann i samma stund som hjärtat hos min mamma slutade att slå för tre år sedan. Och att nu få uppleva hur det känns att vara glad igen, det är helt otroligt. Jag kommer alltid att vara tacksam för att han blev en del av mitt liv. Jag älskar honom för att han har fått mig att bli glad igen. Jag tror att avsaknaden av detta liv jag har nu och att han gett mig det, får mig att bli extra känslig när det gäller negativa ord om honom. För mig är han en ängel, som betyder väldigt mycket för mig.

Jag sitter i bibblan i skolan, en sorglig men fin låt spelas upp i hörlurarna. Med gråten i halsen skrivs dessa ord. Jag är ledsen, inombords men på utsidan syns ett leende. För jag är också glad, på samma gång. Jag saknar min mamma, hon flög iväg i maj 2005... Jag var bara 16 år då. Jag var bara ett barn. Jag trodde hon skulle finnas vid min sida i mycket lång tid. Men mycket kan förändras på en sekund, faktiskt ett helt liv kan bli annorlunda. Jag lever fortfarande även fast jag ibland velat få ett slut på alltihop. Men så har jag mina änglar. Dem ger mig tröst och dem finns alltid där för mig. Det känns som att jag skulle svika dem om jag lämnade världen nu. Och att jag skulle svika min mamma. Hon gav mig väl inte en chans till att leva bara för att... sumpa den? Nej, det gjorde hon inte. Kanske kommer jag att sluta mitt liv självmant men inte än. Jag har funnit en norsk låt som jag, kanske, kommer ha på min begravning. Den är så vacker. Och väldigt sorglig..

Jeg sitter her alene så forundret
For ingen vet så godt hva det betyr
Å savne den man elsker og beundrer
Igjen så er det sannheten som svir

Jeg håper at vi aldri finner svaret
Forandringer kan komme altfor fort
Når planene for morgendagen svinner
I en verden der hvert problem kan virke stort

For hvis morgendagen aldri kommer
Og jeg stille sovner inn
Hvilke minner vil du ha igjen
Hva husker du meg for
Inn i fremtiden
Hvilke bilder ville brennes fast
Og bli til glede eller til last
Hvis livet dømte meg med strengeste dom
Og morgendagen aldri kom

Jeg rusler hjem, men stegene blir tunge
Jeg føler at jeg går på utbrent jord
Vi trodde vi var unge og udødlige
At soloppgangens evighet var vår

For hvis morgendagen aldri kommer
Og jeg stille sovner inn
Hvilke minner vil du ha igjen
Hva husker du meg for
Inn i fremtiden
Hvilke bilder ville brennes fast
Og bli til glede eller til last
Hvis livet dømte meg med strengeste dom
Og morgendagen aldri kom

Hvilke bilder ville brennes fast
Og bli til glede eller til last
Hvis livet dømte meg med strengeste dom
Og morgendagen aldri kom

Hvis livet dømte meg med strengeste dom
Og morgendagen aldri kom..