Heartbreakin' story / R.I.P dear Angels

Fann en mycket tragisk nyhet på en engelsk nyhetssida.
Så sorgligt att jag knappt vet vad jag ska skriva.

Rest in peace Ellie and Isobel <3

Här nedanför finner du länken till storyn:
http://www.thesun.co.uk/sol/homepage/news/article1723098.ece

Säg att allt blir bra igen..

Sorg. Smärta. Tårar.
Snälla, säg att allt blir bra igen..
Fast en del av mig vet att det aldrig kommer att bli så.

Jag kommer aldrig mer få höra min mammas röst,
se in i hennes ögon, hon kommer inte få se mina barn växa upp,
när dom väl kommit till världen.

Säg mig varför, blev mitt liv så här?
Varför var just min mamma tvungen att flyga iväg..
Det är tre år sedan men varje stund känns
som den första.

Jag kommer aldrig att inse,
att.....min mamma... inte.... finns
i mitt liv.. längre.

"Mamma dog när jag var 16'''

Den meningen känns overklig.
Det är sant men jag... kan inte förstå det.

Varför?
Varför just min mamma?

3 år || Saknad



Det är tre år sen nu min mamma...... flög iväg. Jag saknar henne och älskar henne så enormt mycket. Jag har fortfarande inte förstått att hon är borta, jag tror inte jag kommer att göra det nånsin... usch......... detta kommer bli en jobbig dag, känslomässigt... hoppas att Björn är med på tv ikväll och gör mig glad, behöver han extra mycket idag.

Och The Rasmus finns alltid där och hjälper mig igenom allt <3






Tänder ett ljus för Engla

image1

Tusen hjärtan brister i saknad efter dig Engla

Imorse såg jag Metros första sida. Det var allt som behövdes. Sen var hela dagen som krossad sten. Jag kan inte förstå, vill inte förstå, att hon är borta, Engla, endast tio år gammal. Hon hade ju hela livet framför sig. Alla hennes framtidsdrömmar är krossade på grund av ett jävla svin. Jag hatar honom, enormt. Och att se hans ansikte i tidningar och på tv gör att jag hatar honom ännu mer. Att man faktiskt vet vem han är. Usch, varför ska såna människor finnas i denna värld? Eller rättare sagt, vart är världen på väg? Varenda dag träffas man av en hård sten i ansiktet, människor förlorar sina liv hela tiden. Både inom familjen och utanför den drabbas jag av sorg. Att förlora sin mamma vid 16 års ålder är så jobbigt att det inte ens går att beskriva i ord. Jag saknar mamma så oerhört mycket att jag går sönder inombords i flera bitar varje sekund. Jag är tacksam över att jag fick ha henne i mitt liv i 16 år. Tårarna har runnit nerför mina kinder hela dagen, i saknad efter mamma och för Englas tragiska bortgång.


Saknar dig mamma, flyg för mig så länge..

RSS 2.0