Zara you rock! Yeah!
Jaaa!! Zara du vann talang 2008, min favvotjej. Zara du är bäst! Du sjunger så vackert! <3
irritation och mer
Var lite halv irriterad förut men det är jag inte längre.
Hmmm.... vet inte riktigt vad jag ska skriva...
vill skriva något men... tankarna verkar vara bortblåsta...
knepigt.. får väl återkomma.
FUCK OFF!!
Jävla FITT data! BARA FÖR ATT JAG ÄR LYCKLIG SKA DEN JÄVLA FITT DATORN KOMMA O FÖRSTÖRA MIN DAG!!! STARTA OM! AHHH!!! IBLAND HATAR JAG FAN DATORER!!! FAST FRÄMST ÄLSKAR JAG DEM <3
GRR!! Va tvungen o slå näven i bordet 3ggr bara för å få ur mig ilskan, de funkar inte på nått annat sätt, jag måste va självdestruktiv för att kunna fortsätta dagen, hah, som Björn i Parlamentet :P Men asså, så irriterande när datorn helt plötsligt startas om.. puhh, känner mig mycket bättre nu efter att ha fått skrivit av mig lite. Som sagt, främst älskar jag datorer, internet and everything else within ;D
GRR!! Va tvungen o slå näven i bordet 3ggr bara för å få ur mig ilskan, de funkar inte på nått annat sätt, jag måste va självdestruktiv för att kunna fortsätta dagen, hah, som Björn i Parlamentet :P Men asså, så irriterande när datorn helt plötsligt startas om.. puhh, känner mig mycket bättre nu efter att ha fått skrivit av mig lite. Som sagt, främst älskar jag datorer, internet and everything else within ;D
Jag mår bättre nu
Snackade lite med en lärare igår om rädslan, så jag mår mycket bättre idag. Det var skönt att få det ur sig, kanske snackar med min kurator i dag, ifall hon har tid. Annars träffar jag ju henne ändå imorgon på vår bestämda tid.
Skönt att de flesta tankarna har försvunnit kring det här gällande Björn.
Jag skrev några dikter under tiden då jag var så rädd, jag tror att det blev som en terapi för mig... Jo, det är en terapi för mig.
Jag får ut mina känslor igenom skrivandet och så. Många säger att jag skriver med hjärtat, vilket jag själv kan tycka att jag gör också.
Mitt uppe i glädjen kommer smärtan och förstör
Jag var ju så glad. Jag skrattade hela tiden och slutade aldrig att le. Varför måste saker hända som får rädslan att bli jättestor? Den har nästan tagit över mig. Men jag ska kämpa, jag ska få glädjen att bli störst igen! Det är mitt mål just nu. Nästa vecka mår jag förhoppningsvis bättre, måste bara få tala ut med någon... med min kurator.
Hoppas hon har tid imorgon.
Mer tankar kring Björn
Nu mår jag fan pisst. Måste snacka med nån. Hoppas kuratorn är har en tid ledig imorgon. Asså jag kan fan inte hålla det inom mig längre. Kanske är jag knäpp, jag vet inte. Björn har förändrat hela mitt liv. Jag vill fan inte mista honom, det är nog därför jag mår skit, för att jag är rädd. Rädd för att morgondagen kan komma med dåliga nyheter. Att han är död. Att hans hjärta inte slår längre. Nej jag klarar det inte, att stå emot rädslan själv. Jag måste prata med någon, imorgon, förhoppningsvis. Jag måste få höra en annan människas åsikt om det här. Jag m-å-s-t-e. Jag har försökt att bara tänka glada tankar kring honom men rädslan håller på att ta över. Han får inte dö, alla dör för mig, alla jag.. älskar. Snälla dö inte, jag behöver dig ! Du är glädjen i mitt liv. Fan, trodde inte jag skulle leva så här länge men varje gång självmordet är nära händer något postitivt och livet blir mycket roligare igen. Så snälla, dö inte. Jag behöver glädjen som du ger mig för att kunna fortsätta med mitt liv. Snälla.. dö inte.. jag klarar inte av att leva..
utan dig.
Tankar kring Björn Gustafsson
Jag har en konstig känsla inom mig. Jag känner mig ledsen men jag vet inte varför. Det är jättekonstigt :/ Jag känner för att gråta nu. Bara för att jag vet att jag känner mig så mycket bättre efteråt. Men tårarna vägrar komma.
Kanske mår jag så här för det där med Björn ? Jag vet inte. Men egentligen borde jag inte känna något gällande de längre. Förutom rädslan då, att han ska... bli funnen.. död. Men ändå vet jag att det inte kommer ske än på länge. Önskar denna rädslan kunde försvinna, eller i alla fall minska igen, vara så liten som den va alldeles nyss. Men det är den inte. Önskar att det där aldrig hänt med flygplanet. Även fast det gick bra, önskar jag att det aldrig hade stått ett flyg på landningsbanan så att flygplanet kunde ha landat som det var tänkt ifrån början. Men, så blev det ju inte. Jag.. fan.. jag vill inte tänka så här negativt.. han kommer inte att försvinna.. han kommer inte vara död vid soluppgången imorgon. Hans hjärta kommer slå många tusentals slag till, en del av mig vet det. Fast den andra delen av mig... tvivlar på det.
Önskar någon kunde säga till mig att "Han mår bra. Hans hjärta kommer inte att sluta slå sina slag, jag lovar" Men jag säger ju inget.. jag bara tänker alltihop, så hur ska dom kunna säga det då.. dom vet ju inte vilka ord jag vill att deras munnar ska forma.. och jag klarar inte av att säga det heller. Dom kommer säkert ta mig som... ja, jag vet inte vad. Knäpp eller nått. Bara för att han betyder mycket för mig behöver jag väl inte vara knäpp i huvudet... men det anser säkert dom... kanske.. jag vet inte.
