Thunborgarn

Jag sitter i bibblan i skolan, en sorglig men fin låt spelas upp i hörlurarna. Med gråten i halsen skrivs dessa ord. Jag är ledsen, inombords men på utsidan syns ett leende. För jag är också glad, på samma gång. Jag saknar min mamma, hon flög iväg i maj 2005... Jag var bara 16 år då. Jag var bara ett barn. Jag trodde hon skulle finnas vid min sida i mycket lång tid. Men mycket kan förändras på en sekund, faktiskt ett helt liv kan bli annorlunda. Jag lever fortfarande även fast jag ibland velat få ett slut på alltihop. Men så har jag mina änglar. Dem ger mig tröst och dem finns alltid där för mig. Det känns som att jag skulle svika dem om jag lämnade världen nu. Och att jag skulle svika min mamma. Hon gav mig väl inte en chans till att leva bara för att... sumpa den? Nej, det gjorde hon inte. Kanske kommer jag att sluta mitt liv självmant men inte än. Jag har funnit en norsk låt som jag, kanske, kommer ha på min begravning. Den är så vacker. Och väldigt sorglig..

Jeg sitter her alene så forundret
For ingen vet så godt hva det betyr
Å savne den man elsker og beundrer
Igjen så er det sannheten som svir

Jeg håper at vi aldri finner svaret
Forandringer kan komme altfor fort
Når planene for morgendagen svinner
I en verden der hvert problem kan virke stort

For hvis morgendagen aldri kommer
Og jeg stille sovner inn
Hvilke minner vil du ha igjen
Hva husker du meg for
Inn i fremtiden
Hvilke bilder ville brennes fast
Og bli til glede eller til last
Hvis livet dømte meg med strengeste dom
Og morgendagen aldri kom

Jeg rusler hjem, men stegene blir tunge
Jeg føler at jeg går på utbrent jord
Vi trodde vi var unge og udødlige
At soloppgangens evighet var vår

For hvis morgendagen aldri kommer
Og jeg stille sovner inn
Hvilke minner vil du ha igjen
Hva husker du meg for
Inn i fremtiden
Hvilke bilder ville brennes fast
Og bli til glede eller til last
Hvis livet dømte meg med strengeste dom
Og morgendagen aldri kom

Hvilke bilder ville brennes fast
Og bli til glede eller til last
Hvis livet dømte meg med strengeste dom
Og morgendagen aldri kom

Hvis livet dømte meg med strengeste dom
Og morgendagen aldri kom..